IKWallman ~ En drömmande TH-tokig blivande frisör ~

Woho! Det var ett tag sedan sist. Och lite har hänt (och inte hänt).

 

Skolan har dragit gång men någon vardag har jag inte vant mig vid ännu. Schemat är otroligt chill, tji fick jag, fast åt rätt håll, som av någon anledning trodde att vi skulle ha fullt upp. Slutar efter lunch ett par dagar i veckan, känns OK. Vi drog igång med lektioner redan dagen efter uppropet och jag måste säga att redan har lärare och ämnen överraskat. 

 

Jag har fixat mig en praktikplats, så nu är den stenen borta från mina axlar. Känns som att det blev en bra plats!

 

Idag kom vi till skolan så får vi reda på att någon glömt att berätta den lilla detaljen att vi inte skulle estet-upprop förrän 11 och inte lektion 8.40, vilket hela klass Gullhår såklart trodde. Men det löste sg bra ändå, vi körde ett litet mini-upprop med läraren och sedan flyttade vår snälla Samhällslärare lektionen så vi slutade 09.50. Kändes rätt nice faktiskt! 

 

Snart ska vi fixa lite käk!

 

So long.

Igårkväll tänkte jag vara duktig och snäll mot mig själv och sova tidigt då jag ställt alarmet runt åtta, men tji fick jag. Låg och vred och vände på mig i två timmar.. Sen lyckades jag somna i alla fall. Skönt det! Känns som att det skulle kunna vara bra att vänja kroppen lite i alla fall vid att ställa klockan, skolan börjar ju snart (detta kommer dock inte hålla två veckor. Snart kommer jag vakna vid lunchtid igen) och tåget på fredag går väldigt väldigt tidigt på morgonen. Men det löser sig!

 

Idag har jag varit en vända på stan med mamma, Elin och mormor. Sen kom pappa och då lunchade vi på Ming. Eskilstunas bästa restaurang. 

 

 

 

Något av världens bästa upptäckt måste vara metaforer. Även liknelser men metaforer är snäppet bättre.

 

Metaforer som många andra, som kanske inte ser tjusningen, stirrar på och undrar vad fan kossor på grönbete och känslor har för gemensam nämnare eller rymden och musik. Inte vet jag. Bara såhär vid första intrycket har de ju inte så mycket gemensamt men det är då du ska ner djupt. Analyseringen och fantasin kommer till. De ska bilda symbios i huvudet och jobba tillsammans. Sen tar man fram ett dokument och bara skriver. Skriver det som finns i huvudet just då. Det man kommer fram till. 

 

Det är grekiska för vissa och till dem önskar jag att jag kunde föra över lite av mitt tänk. 

 

För att sitta med analyseringsdokument och skapa den där symbiosen, helst tillsammans med lite musik skulle jag nog kunna leva på ett tag. 

Vet ni? Idag har jag skrivit. Med karaktärer som en början till en novell.

 

Idag fanns orden. De fanns där och lade sig fint i dokumentet. 

 

Det var ett tag sedan jag skrev så som idag, så jag behöver komma in i det. Jag skulle kunna behöva en insmorning, för rosten finns där. Men jag ska nog se till att det droppar olja om mig.

 

 

 

Jag började dagen med en liten spring/gå-runda, otränad som jag är. Nu sitter jag relativt nyduschad och har precis ätit frukost! När jag först gick in här så såg fick jag syn på en blogg, DENNA. Handlar om 27 åriga Emma och hennes viktkamp. Jag blir inspirerad! 

 

Vad dagen kommer erbjuda har jag ingen aning om. Förmodligen inte något särskilt. Ska försöka komma på något att göra här hemma åtminstonde, känner mig uttråkad. Kanske skulle köra igång ett Friskis-pass på vardagsrumsgolvet? ;)

 

Det är inte det lättaste att ta kort med en hund vill jag lova. 

Eftermiddagen spenaderades i Västerås! Vi åt trerätters i IKEAs restaurang, haha, och shoppade! Var lagom med folk, skönt! För mig blev nytt påslakan och lakan inhandlat. Svart - så jävla snyggt! Ser fram emot tills jag får sova i det. 

 

Saxmisshandel! En sax hängs inte på detta sätt. (yrkesskadad..)

 

Innan....

 

Efter! 

 

Jag har ju så förbannat med kuddar i sängen (flera av dem ligger kvar på golvet) så det är väl bara att jaga svarta örngott till dem också, man får ju bara med ett i ett set. Det får duga så länge :)

Han ska bli pappa igen.... Åh David Silver. För mig kommer han alltid vara tönten David Silver som sitter i båset på West Beverly High och försöker få tjejer... Nu har han (ok, Brian) Megan Fox.

.. i Sundbyholm för att grilla! 

 

 

 

Förrätten bestod av Slagstaglass!

 

Glömde mina egna brillor så snodde åt mig Elins. Inte riktigt jag med vita bågar men det fick duga!

Detta är en grabb jag hoppas kommer gå långt. Ja, jag hoppas verkligen det. Och jag tror han kommer göra det också.

 

 

Ronnie & Will... Ja, jag är ett rätt stort The Last Song-freak.

 

Förlovningen är ju inte direkt en nyhet men det kvittar väl! Jag är glad ändå! ;D 

 

Ibland får jag en konstig känsla i magen. Ena sekunden känner jag mig superhungrig och andra gör magen bara sig lite påmind. Typ "jag är här" (som om jag inte ser den..). Ja, det är jättekonstigt att förklara. Men det är det här med att vara hungrig, jag åt för c:a två timmar sen? Inte kan jag väl vara hungrig igen? Eller? I alla fall tycker jag det är mycket märkligt. Men som tur är håller pappsen på med en rabarberpaj! 

 

P: Har vi någon mer pajform? 

I: Vet inte, men annars får vi lägga över tacopajen på en tallrik.. 

Pappa tittar i skåpet och tar istället fram en gratängform.

P: Ja, vi ska inte överarbeta. Behöva diska pajformen och sånt.... 

 

Saknar sysselsättning. Saknar deadlines. Saknar stressen över att inte hinna. Saknar press på mig själv.

 

Kanske skulle sätta upp något orimligt mål bara för att få kötta i mål.

 

Några förslag? 

 

 

Som ni säkert vet så har jag något för humorserier. Jag tycker oftast inte om komedi, såna typiska "roliga" filmer där best man ramlar över ett bord på ett bröllop och drar med sig brudparet så de hamnar med ansiktena i tårtan, eller något sånt. Däremot roliga serier, som oftast är rätt dåliga men i mina ögon pure humor. Det är jag svag för. Mia och Klara. Playa Del Sol. Solsidan. I Örebro inköpte vi PDS som nu går varmt här hemma. Hälften av avsnitten är avverkade så här långt. Steffen är helt klart min favorit. (konstigt att se Josephine i mörkt hår... Vant mig vid henne som Mickan Schiller) 

 

 

 

Om 21 dagar börjar jag trean. Trean som i sista året på gymnasiet. Som det känns nu, mitt sista år i skolan någonsin. Det kommer bli,, spännande. Det här året kommer kräva så mycket av mig. Och jag antar att det är lite skrämmande. Om ett år har jag gjort deltidsprovet i frisör och jag ber till Gudarna att jag har klarat det.

 

Det är flera nya ämnen i år också, precis som förra året. Det har jag inga problem med, inte heller att skippa engelska och matte, två ämnen som alltid varit på schemat (förutom höstterminen i tvåan). Men svenskan. Min älskade svenska. Jag hoppas psykologin fyller tomrummet. Den längtar jag faktiskt efter. Jag vill analysera texter och lära mig lite nya ord. Det kanske bara är jag men det känns som att svenska och psykologi hänger ihop lite. Lite i alla fall. Jag vill tro det. För jag behöver nog något sånt.

 

Sista året och studenten har alltid varit så långt bort. Men nu är det mindre än ett år kvar. Det är skrämmande att kunna tänka "nästa gång jag sjunger "Ja må hon leva" för min syster har jag ingen skola att gå till längre. Då är jag till och med säkert arbetslös." Galet! Vuxenlivet har alltid varit millångt iväg. Nu lurar den världen bakom husknuten. 

 

Jag längtar inte tillbaka till skolan igen. Jag får prestationsångest av bara tanken. Det här är inget vanligt år i skolan, tidigare har man bävat över äcklig skolmat och tidiga mornar. Nu är det framtid som står på spel, på riktigt. Och det är mer än bara betyg nu. 

 

Fast på ett sätt vill jag bara få det här året klart. På ett sätt vill jag bli vuxen. På ett sätt känner jag mig klar med barn- och ungdomstiden. Jag vill stå på egna ben. Jobba. Betala räkningar. Äta nudlar en vecka för att jag shoppade några för många tröjor sist. Köpa nya gardiner som egentligen är lite för dyra till vardagsrummet. Sätta ut en "ej reklam-skylt" på dörren. Bjuda på middag. Svära över att någon tagit min parkering. Åka till mamma och pappa för att äta lunch. 

 

 

 

Lite svammel om vad som rör sig i mitt huvud just nu. Blir lätt så när man står i någon slags "övergångsfas", varken barn eller vuxen, och man vet inte var man är om ett år. Man vet knappt vad man vill. Man tvivlar lite på det mesta, och självtvivel är en av de värsta sorterna. Mycket kan hända på ett år, tolv månader är alltid tolv månader, men just de här tolv månaderna känns lite längre och mer innehållsrika än tidigare. 

 

Det må låta på mig som att förändrningar och ovisshet måste vara negativt, men det är inte vad jag menar. Jag menar bara att jag inte vet, att vad som helst kan hända och inte hända och mycket krävs av mig och det är de tankarna som snurrar. Att så mycket hänger på mig. Och att inte veta. Men det kommer jag komma på, det kommer jag märka och det kommer säkert vara bra.

 

♦

Behöver lite tips! Tips på bloggar, twitterkonton, tumblrkonton etc. Inget modeskit, inget om inredning, inget om djur. Tänk känslor. Tänk text. Där har ni mig. Det vill jag läsa. GE MIG!