IKWallman ~ En drömmande TH-tokig blivande frisör ~

Jag är så otroligt pepp på framtiden. I can´t wait och jag känner ofta att jag inte har tid att inte börja redan nu, att jag inte har tid att gå i skolan men då tänker jag till och kommer fram till att skolan faktiskt är en viktig grej man borde ha bockat av innan man slänger sig utåt för att prova sina vingar.

Jag vill kämpa för mina drömmar och se mig själv klättra uppåt på stegen av karriär. Jag vet att jag kan och jag vet att jag vill. Det är det som får mig att känna mig stressad. Jag vill ta tag i det nu. NU.

Men så ibland leds mina tankar fram till något annat. Sådär när man läser bloggar och så skriver människan "det var så länge sedan vi träffades, förr sågs vi jämt men nu har vi inte tid längre". Det skrämmer seriöst skiten ur mig. Då vill jag bara spola tillbaka tiden ett par år. Jag vet att jag inte är personen som skrev det och att jag kanske inte vara i hennes/hans situation men tanken på att det är möjligt får min mage att knyta sig, om och om igen. Så vill jag inte ha det. Jag vill ha tid för allt och alla jag tycker om. Så som jag har nu. Att bli vuxen innebär att en viss spontanitet försvinner. Fast samtidigt innebär det kanske att man får en annan sort av den lilla detaljen så att det inte blir så negativt ändå.

Det kan vara ganska spännande att leka med tankarna "vad gör jag om fem år? Var bor jag? Hur ser jag ut? Vem kommer jag ha blivit?" Om fem år är jag snart 22. När min mamma var 22 hade hon mig, ett barn på två år. Tove brukar säga att jag också kanske har barn om fem år, fast det tror inte jag... Då ser jag automatiskt mig själv sitta med grått hår i en gungstol med massa barnbarnsbarn springandes runt mig. Nej. Barn får nog i alla fall vänta längre än fem år..