Då. Jag tror det var bra.

En sak jag tänkt på är att allt verkade så mycket enklare förr. Jag vet inte varför men det verkade så avslappnat. Som jag skrivit allt hade jag velat vara född under 60-talet, tyvärr var inte ens mina päron födda på den tiden så det känns ganska onödigt att ens tjura över det ;) fast, jag kan ju få drömma lite för det! :)

Som sagt så vet jag inte riktigt vad som lockar så mycket med 70 - 80-talet förutom musiken och modet, framför allt under -80. Fast en sak vet jag, det är att man hängde mer på ungdomsklubbar av olika slag, man träffades i parker o.s.v. Det finns inget sånt idag. Det har ju visserligen med utvecklingen att göra, vilket är positivt i sig men inget är perfekt, man kan inte få allt.

Kanske tycker jag det verkar enklare för att jag "ser tillbaka" på något jag aldrig var med om. Jag vet inte exakt hur det var för 20-30 år sedan, jag har bara några få människors berättelser och det har gjort att min egen fantasi har spunnit vidare på det jag hört. I mitt huvud var det en bra tid. Jag vill tro att den bästa tiden att vara ung var då. Det känns som att det var en tid "mitt emellan". Det var efter barfota barn på grusvägar och skolor en mil från hemmet men innan facebook och iPhones. Enda gången jag tycker "lagom" verkar bäst.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0