Att vara ensam
Nu ska jag strax krypa ner i min säng som det känns var jättelänge sedan jag sov i. Känns konstigt att vara själv nu igen, haha, jag har jättesvårt att vänja mig när jag varit med Tove och Mikkis, speciellt sovit med dem. Här om dagen (lördags?) t.ex. så låg jag och tjurade över att inte hade någon att ligga och fnissa med, så som Tove och jag gjort kvällen innan. Jag var faktiskt på "tjata-ut-citathumör".
Det är konstigt att bestämma allt själv, att allt är så tyst och att inte kunna prata med någon. Att vara ensam helt enkelt. (har ju såklart familjen i samma lägenhet men det är ju inte samma sak, de bor jag ju med 24/7 och de sover dessutom nu)
Och då är det oftast EN natt. Jag förstår dem som separerar, hur ensamt det måste bli..
Det är konstigt att bestämma allt själv, att allt är så tyst och att inte kunna prata med någon. Att vara ensam helt enkelt. (har ju såklart familjen i samma lägenhet men det är ju inte samma sak, de bor jag ju med 24/7 och de sover dessutom nu)
Och då är det oftast EN natt. Jag förstår dem som separerar, hur ensamt det måste bli..
Kommentarer
Trackback
