IKWallman ~ En drömmande TH-tokig blivande frisör ~

Jag skäms lite över att jag inte riktigt kommenterat något om händelserna i Norge. Det har varit för osannolikt för mig för att jag ska ha kunnat ta in det. Jag har inte kunnat smälta allt det hemska som vårt grannland blivit utsatta för. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska skriva, det är hårdsmält det här. Jag satt precis och tittade på nyheter, de intervjuade en man som åkt ut med sin båt för att rädda ungdomar men fick vända, gammal klasskompis, granne och en överlevande. En ung kille som tittat in i mördarens ögon och bönat och bett om att få leva. Mannen vände om och sköt några andra istället. Han lät honom fortsätta sitt just påbörjade liv. Denna kille med änglavakt och många andra tvingades se sina vänner ligga döda på marken. De tvingades överge sina vänner för att rädda sig själva. Ingenting kommer någonsin bli sig likt för dessa offer.

Mannen som gjorde en hjälteinsats, tog båten, åkte ut och fick med sig några ungdomar fick vända igen. Han utsatte sig eget liv men när det blev för farligt, när kulor skjöts runt honom gav han upp och åkte in mot fastland igen. Han fick med sig några ungdomar, han räddade möjligen livet på dem. Men han övergav andra. Förstå hur det måste kännas. Jag säger inte att han skulle ha fortsatt sin resa mot ön och själv bli dödad, han gjorde så gott han kunde men jag kan inte föreställa mig hur det måste kännas för honom att veta att han "övergav" dem på ön. Fast han gjorde allt han kunde och det ska han ha all cred i världen för. En av de kulor som susade över huvudet på honom kunde ha siktats lägre ned och blivit hans dödsorsak.

Jag tror att allt har en mening, även om det är oerhört svårt att se meningen med detta tror jag att det ödet vill säga med detta är att vi ska ta bättre hand om våra nära och kära. Vi har varandra nu, vad som händer imorgon vet vi inte.