Vett och etikett
När mamma och jag satt och åt lunch på ett pastaställe satt det ett killgäng på tre stycken vid bordet bakom oss. Jag satt (tack gud) med ryggen mot dem så jag hörde bara, men mamma såg. Hur som helst, jag såg att mamma tittade konstigt på dem, mamma sa att de satt och löjlade sig. Måste bara tillägga att killarna var 14-15år. Alltså inga småkillar. Men, så betedde de sig. De pratade högt FULLT med mat i munnen, gapskrattade som jag vet inte vad med hur jävla mycket mat som helst i käften som de lassat in med sked och höll på. Äter man ute bland folk kanske man kan skärpa sig liiiite. Jag har inget emot om man har lite mat i munnen när man pratar om man gör det normalt. Normalt är alltså att man pratar i vanlig samtalston och inte har heeeela truten full, typ så man får sitta med huvudet uppåt mot taket för att inte allt ska ramla ur.
Ja, osmakliga killar. Sen, när jag tror att de är så vidriga de bara kan bli lägger en av dem av den högsta rapen som bara går. En riktig mans-rap. Och de andra skrattar så de håller på att dö ungefär. Så hör jag ett par tjejer längre bort som sitter och fnissar åt det. Vet inte vilka som var mest omogna.
Alltså. Är man ute och äter kanske man kan försöka lite åtminstonde.
Ja, osmakliga killar. Sen, när jag tror att de är så vidriga de bara kan bli lägger en av dem av den högsta rapen som bara går. En riktig mans-rap. Och de andra skrattar så de håller på att dö ungefär. Så hör jag ett par tjejer längre bort som sitter och fnissar åt det. Vet inte vilka som var mest omogna.
Alltså. Är man ute och äter kanske man kan försöka lite åtminstonde.
Kommentarer
Trackback
