IKWallman ~ En drömmande TH-tokig blivande frisör ~

Jag vet helt ärligt inte hur många gånger jag tittat mig spegeln och tänkt, "nu är det nog!" Det var nog i någon dag sen glömde jag bort det eller orkade helt enkelt inte längre. Man tränar för sin egen skull och ibland, då när jag gett upp har jag tänkt "det är såhär jag ser ut och så får det vara", fast nu, nu är det allvar och den här gången är det inte samma sak. Jag är riktigt peppad. Jag har gjort ett eget träningspass som jag ska följa, jag ska ge mig ut och gå/springa och äta så bra som möjligt. Jag är en mat-människa, jag kommer inte köra på någon slags svält-diet men så nyttigt som det går efter mina förutsättningar. Jag har faktiskt slutat äta godis, ostbågar (och hela den delen) och läsk. Glass äter jag MAX två gånger i veckan. Jag har gått ner bara av att sluta med det. Jag vet att med träning kan jag och kommer jag gå ner mer.

Jag har aldrig tyckt om träning men nu tycker jag det är hyfsat kul. Jag jublar väl inte men jag gör det utan att varken dö av utmattning eller uttråkelse. Och det är väl värt något i alla fall! Jag har gett mig fan på det här nu och min magkänsla säger mig goda saker.

Snart ska Tove, Jessica och jag ut och gå, då är Jessica med och pushar mig och Tove!! Det är bra, det blir bra!




Du är fin som du är, träna inte för någon annans skull än din egen!